Nu har jag inte skrivit på ett par dagar. Det känns inte som att det spelar någon roll egentligen. Det är inte som att min blogg tilltalar speciellt många människor ändå. Det är skönt att skriva av sig och så men det blir ju självklart roligare om man har många läsare. Jag har dock insett att jag skriver till mig själv mer än till någon annan vilket mycket möjligt kan vara anledningen till antalet läsare av min blogg.

Har varit ganska spänd de senaste dagarna. I Fredags var vi på rättegång. Både jag och Sofie vittnade och jag var sjukt nervös hela dagen. Det var jobbigare än jag hade trott att det skulle vara. Enda sen jag valde att kastas in i den här smörjan har jag kunnat ta distans ifrån den. Har blivit arg och frustrerad många gånger men aldrig på riktigt mått dåligt av den. Först nu börjar det kännas. Det får mig att tänka hur stark Christian är som givetvis har upplevt det hela med stor ångest från första början.

Det här kan väl knappt räknas som ett inlägg, men det får duga den här gången. Jag kan trösta er som läser med ett roligt citat från igår när jag jobbade. Jag hade svårt att låta bli att skratta. En väldigt trevlig och vänlig kille kom fram till mig och sa:

"Jag vill ha en sånhär mjukisglass tack"

Det var länge sen vi åt fisk så idag gjorde jag världens godaste fiskrätt som jag blev väldigt nöjd med och därför vill dela med mig av.

2-4 pangasiusmal-filéer
2 msk creme fraiche
2 msk majonnäs
2 grovrivna morötter
½ finhackad rödlök
3 små finskurna tomater
1 stor vitlöksklyfta
1 msk tomatpuré
½ dl vatten
1 grönsaksbuljong
Couscous
smör/olja
Salt
Socker
Vitpeppar
Citronpeppar
Basilika


Varm salsa:
Stek morot, rödlök och tomat på mellanvärme. Häll på salt, socker, vitpeppar, basilika, tomatpuré och vatten. Pressa i vitlök. Låt puttra.

Kall dressing:
Blanda creme fraiche och majonnäs. Häll på lite salt och citronpeppar.

Fisk:
Häll på salt och citronpeppar. Bryn kort tid på båda sidorna på hög värme så att fisken tar färg. Stek sedan på eftervärme med lock på tills fisken är klar.

Couscous:
Koka upp vatten med buljong, salt och smör/olja. Tillaga couscous efter beskrivning på förpackningen.

Servera och njut!

Igår åt vi klyftpotatis, morot, rödlök och kyckling i ugn. Till detta hade vi majskolvar och beasås. Jag och Christian alltså. Det slog mig när vi åt majskolvarna hur jag skulle kunna beskriva och jämföra våra personligheter med dessa som exempel.

Jag, som är en väldigt pedantisk person, som har mina fixidéer om hur saker ska göras och vara, äter min majskolv med väldig ordning och struktur. Först börjar jag ute i hörnen på kolven. Först ena hörnet, sedan det andra hörnet. Detta för att jag ska ha något att hålla i. Jag skapar mig små handtag. Sedan äter jag rad för rad. Jag missar inte ett enda majskorn. Det är nästan som i Kalle Anka förutom att jag äter långsammare och utan pling. Det vore dock väldigt häftigt om det kom ett pling efter varje rad! Hur som helst fortsätter jag så tills majskolven är slut.

Christian, som inte har detta maniska beteende och behov av struktur på en sådan extrem nivå som jag, äter på ett helt annat sätt. Han har nog inte en utarbetad plan för hur en majskolv bör ätas. Han äter bara. Christian lyfter upp sin majskolv och nästan attackerar den med munnen. En tuggga här, en tugga där. Sikta, anfall, backa bak huvudet och sikta på nytt. När han är klar med sin majskolv finns många små ensamma, ibland halvmosade, majskorn kvar som överlevde striden. Som jag gärna hade ätit upp om det inte hade sett så stökigt och oaptitligt ut.

Nu menar jag inte att Christian som person är en människa som går in med strid i allt han gör. Det gäller oftast bara majskolvsätandet. Men precis som vi äter våra majskolvar på väldigt skilda sätt är vi också väldigt olika människor. Jag, en person med maniska behov av struktur och ordning på mitt sätt. Han, en lugn och laid back kille som tar det lite som det kommer. Vi, två personer som kompletterar varandra ganska bra!

Förutom att jobba på McDonalds nästan hela sommaren ska jag försöka komma iväg på någon slags semster med min kärlek. Igår satt jag och kollade efter sista minuten-resor för att se vad de ligger på ungefär. En vecka i Cypern. Dubbelrum. Frukost ingår. ca 1800 kr. Hotellet var dessutom fräscht. Waaa! Vi hade fått det om vi hade åkt idag.

Idag pratade jag med en vän från England, som bor i Cypern. Jag lärde känna henne sommaren 07 när jag jobbade i Cypern. Natalie heter hon. Vi började prata om sommar och semester och plötsligt bjöd hon hem mig och Christian till sig. Fick veta att hon och hennes pojkvän bor i en villa där det finns mycket plats över.

Jag ska se över min ekonomi och prata med Christian. Det är nog det billigaste vi kan komma undan med till en utlandssemester. Det vore för jäkla trevligt att träffa Natalie igen!

Jag hoppas att det blir av!

Ugh! Det känns som att någon har manglat mina fötter för att sedan pressa ihop dem till kompakta klumar och sedan lagt dem i ett värmeskåp! Så går det när man jobbar dubbelpass på McDonalds. Pass ett varade från nio till tre. Sen var jag ledig en timme och fortsatte med pass två från fyra till sju. Det var faktiskt extra hårt tryck idag. kanske för att det är klämdag. Vem vet eller bryr sig.

McDonalds är just nu under strikt bevakning av media vilket märktes idag på jobbet. En man kom in och ställde sig vid en kassa där ingen personal stod. Det var mot slutet av mitt andra pass och restaurangen var rätt så tom. Jag gav honom ett trevligt "Hej" vilket han svarade på med en lång tystnad. Han stirrade rakt fram och var tyst. Något jag fann lite märkligt. Till slut sa han argt med sin dalmålsdialekt "Vadå hej?!" Jag blev förvirrad. Då gick han fram till min kassa och började läxa upp oss onda McDonalds-arbetare. Vi missköter minsann maten, fuskar och säljer gammal mat från flera dagar sedan. En arbetskamrat till mig hämtade arbetsledaren som enligt vår policy ska ta hand om ärenden som dessa. När gubben hade fått lite svar på tal ville han köpa mat?! Jag blev förvirrad. En McFeast och en stor pommes skulle han ha. "64 kr" sa jag. Det ville han inte betala. Jag förklarade att det skulle bli billigare om han köpte läsk till för att det då blir en hel meny. Då slängde han fram en femtiolapp och sa "Varför ska jag behöva betala för att jag försöker leva sunt?". Varpå han menade att det skulle vara sunt att välja bort att dricka läsk när man äter mat på McDonalds. Återigen fick arbetsledaren hantera denna sjukt irriterande och provocerande kund. Vi får väl se om jag dyker upp på uppdrag granskning efter det här.

Igår när jag såg på tv kom en reklam för norrlands guld. På slutet av reklamen sa en kille något i stil med "Håll utkik efter älgen". Sedan sa en speakerröst "När älgen blivit blå är ölen kall". Jag började fundera. Varför just blå? varför inte brun som en riktig älg? Om jag nu går omkring och kollar efter älgen som de uppmanar mig till så kommer jag ju aldrig hitta den. Inte den blå iallafall. För det finns inga blå älgar. Och de älgar jag hittar kommer ju alla vara bruna vilket betyder att ölen aldrig kommer vara kall.

Mannen från Dalarna kanske hittar en älg som inte bryr sig det minsta om att han är arg över McDonalds hantering av mat. Mannen alltså, inte älgen.

Jag har precis läst igenom hela min blogg och insåg då snabbt att den är väldigt osammanhängande. Om intresset för mig och människorna i min omgivning finns för en total främling så skulle inte bloggen hjälpa till sådär jättemycket.

Jag har ett mission att skriva i bloggen varje dag och hoppas att jag kan hålla det den här gången. Därför tänkte jag nu berätta om mig och människorna i mitt liv och samtidigt hoppas att intresset för detta existerar någonstans där ute.

Jag är Hanna. En framtida förskole- och lågstadielärare som utbildar sig på Linköpings universitet! Jag älskar att sjunga och hatar att vara själv. Jag pratar mycket, ofta om mig själv tror jag. Jag tycker om att skratta men gör det alldeles för sällan. Jag är väldigt petig och noga med en del saker. Jag har en stor tendens att gnälla utan att vara medveten om det. Jag har enorm barnlängtan.

Jag har en stor familj som jag älskar. Mamma Monica, pappa Urban, syster Sofie, syster Malin, syster Sara och hunden Viggo. Mina päron och lillsyrran bor i Stockholm. Det är synd, jag saknar dom ofta. Sofie, Malin och Viggo bor inte långt borta och det är jag glad för. Jag har på senare år förstått att inte alla har så nära relation med sin familj som jag har. Känner mig lyckligt lottad!

Jag har en underbar sambo, Christian, som jag också älskar. Till skillnad från min älskade familj är det inte obligatoriskt för honom att älska mig trots mina bra, men främst mindre bra egenskaper. Det älskar jag honom för! Jag är nog inte lätt att vara med alla gånger. Han är snyggast på jorden också, min kille.

Jag är en otroligt lat person, säkert den lataste jag känner. Jag har så länge jag kan minnas haft en önskan om att vara en sån person som är hurtig, kreativ och rolig hela dagarna. Många skulle säkert säga något i stil med: "Men det är ju bara att göra det. Bli sån då!". Det är faktiskt inte speciellt lätt att ändra hela sin livsstil. Framförallt inte när man är latast av alla man känner.

I vissa perioder blir min lathet något annat än bara en egenskap jag har. Det blir nog mer en svacka i min vardag. Jag har många måsten och borden som jag låter bli att göra så länge det går. Vissa gör jag aldrig eftersom att ingen annan behöver att jag gör dem. När jag inser detta brukar jag drömma om en dag när jag har familj och kanske jobb istället för studier. En dag när jag gör alla mina måsten och har kommit in i en rutin som i slutändan gör mig till en hurtigare, mer kreativ och roligare person.

Idag gick jag upp klockan nio och har ännu inte bytt kläder från sovkläderna, ätit frukost eller för den delen ätit lunch. Klockan är halv två och jag har rökt flera cigaretter, druckit en power king och ätit en chockladbit. Ett liv där man går upp klockan sex-sju för att ta hand om ett barn och samtidigt tar sig igenom en massa måsten känns väldigt avlägset.


Jag längtar efter det livet så att det nästan gör ont i kroppen!

Idag fick jag inspiration till två saker: Att skriva i bloggen och att skaffa barn. Eftersom att det sistnämda kräver x antal månader valde jag det första.

Under dagen har jag varit nästan totalt värdelös och åstakommit två vettiga saker. Jag lagade lunch åt mig och min älskade och plockade sedan in i diskmaskinen. Resten av dagen har spenderats genom att läsa korvasbloggen. Vilken gav mig inspirationen att skriva lite i min egen blogg (om jag får kalla den det). Någonstans mellan det vettiga och det ovettiga, men än så underbara, lyckades jag bli arg och ta sönder vår (läs Christians) skrivbordsstol. Något han inte än är medveten om. Hur kan man lyckas med en sån sak undrar han snart nog. Ja, det undrar jag med!

Som vissa kanske vet så har jag en tendens att smälla/kasta/slå i saker när jag blir tillräckligt förbannad. Oftast blir det att jag slänger mobilen i soffan eller sängen. Kanske åker någon dörr igen. Min ilska ger mig sällan känslan av ren ilska. Jag känner mig oftast bara jävligt frustrerad! Frustrationen ligger inte långt ifrån gråten vilket oftast gör mig mer arg och frustrerad. (För vem vill börja tjuta och snyfta inför folk när allt man vill är att verka tuff och stark och arg.) Men eftersom att jag antagligen har någon slags klantgen i mig, alternativt någon oturlig förbannelse, så lyckas jag 9 av 10 gånger ta sönder det jag smäller/kasta/slår i. Att jag aldrig lär mig.

Snart kommer Christian hem och frågar mig varför skrivbordsstolen ligger på golvet. Då får jag väl skämmas lite. Men jag tror att den går att limma ihop. Det var bara ett av hjulen som sprack och lossnade.

Jag börjar fundera på om grannarna över oss, som för övrigt har klagat över att vi har spelat musik med för hög bas kl 14 en lördag, har köpt en häst som de har flyttat in i lägenheten och nu galloperar på.. Eller har de kanske äntligen tagit det stora steget och bestämt sig för att klara av VM i riverdance och bara MÅSTE öva dygnet runt.. Eller kryddar de till sin vardag med lite skojsig charader och råkade dra kortet med texten "Elefant". Jag är inte bitter.

Nu när jag ändå är i farten kan jag väl passa på att skriva lite om min dag. Vem vet när jag skriver nästa gång..

Jag gick upp halv 9, lika trött som jag alltid är nu för tiden. Åt knäckisar med ost till frulle. Shit, borde nästan radera den meningen. Alla som bryr sig om vad jag åt till frukost idag, skrik Heeeeeeyoooo! Sket i att duscha trots mitt fettiga hår. Det är ingen idé att duscha precis innan man ska jobba på donken för när man går därifrån har man ett äckligt lager av fett över hela kroppen iallafall.. Jag tog på mig min äckliga, fettiga och för övrigt väldigt fula skjorta som jag inte har tvättat på lite för länge och mina egna svarta jeans. Har inte haft tid att tvätta och har bara fått en skjorta från jobbet. Inga byxor eller skor. Bara en skjorta. Tur för mig att jag äger ett par svarta byxor och att jag har en vän som jobbar på donken som råkar ha ungefär samma skostorlek som jag.

Dagen på jobbet var rätt lugn, tusen cheeseburgare hit och hundra big mac dit. Börjar komma in i det på riktigt nu, frågar allt mindre och känner mig mer säker på det jag gör. Tar för mig mer. Det känns bra! En återkommande grej de senaste gångerna har varit att jag har stor ångest innan jag sticker till jobbet men har rätt kul när jag väl är där. Malin V kom förbi på jobbet idag, det var lite kul att servera någon man känner =)

När jag kom hem från jobbet tänkte jag att jag skulle duscha, men det hände ju inte.. En lite konstig grej med mig är att jag inte gillar att duscha. Måste alltid förbereda mig mentalt innan jag duschar =P Det är en av de många sakerna jag och mina systrar har gemensamt. Jag satte mig och pluggade istället. (Duschar imorn istället....) När Christian kom hem lagade vi nästan mat ihop =P Jag gjorde falukorv och stuvade makaroner (aka farlig korv och stuvade mandagroner som pappa brukar säga) och Christian rev morot. Vi satt och åt vid vår nybyggda bar och tittade på Desperate housewives som äntligen har kommit med ett nytt avsnitt. Jag hade ju tänkt plugga efter maten men så blev det ju inte. shocker!

Om du har läst såhär långt så måste jag säga grattis, or not! Du måste vara otroligt uttråkad!

Tack för idag, slut för idag. Imorn blir det tidig morgon med fyra timmars effektivt plugg, skola och sen lite mer plugg hade jag väl tänkt. Men som vi alla människor vet så blir det ju aldrig som man tänkt sig..

Gonatt!

Man är väl aldrig nöjd... eller?

När jag flyttade från Stockholm till Linköping med målet att studera till lärare var jag först tvungen att ta en omväg via komvux. Bläää, btw! Jag flyttade ifrån alla mina vänner till en stad där de enda vännerna jag hade kvar från förr var mina systrar. Jag blev väldigt uttråkad och understimulerad och mådde rätt dåligt. Jag klagade varje dag över att jag inte hade något att göra. Hoppades hela tiden att mina systrar inte hade något att göra så att de kunde umgås med mig. En vardag utan vänner, för lite pengar och inget att göra resulterade i en glåmig, deppig och mullig soffpotatis-Hanna.

Nu har jag äntligen klarat av komvux och pluggar andra terminen på lärarprogrammet. Jag har börjat sjunga i en kör, Lihtösen, och har också precis fått jobb på McDonalds. Plötsligt har jag ingen tid eller ork kvar och känner såklart stress över det.

Jag tänker så ofta på alla ensamstående mammor jag har träffat sen jag började plugga. Hur hinner dom med allt? Hur hinner man ta hand om sig själv, sitt/sina barn, plugga, jobba extra, ha någon slags egentid/hobby OCH sköta hemmet.. Jag har fan ingen aning.

Jag har plugg, extrajobb, kör, mig och hushåll att ta hand om och jag gör inte ens allt jag borde av detta men ändå känns det som att tiden inte räcker till. Blir skitstressad! Jag är kanske inte skapad för att ha för många bollar i luften.. Känns som att alla mina vänner är skitduktiga och gör allt som dom borde och ändå har massa tid över för att slappna av och ha roligt..

Nu ska jag hoppa i säng så att jag kan vakna pigg imorn kl 7. Ska försöka dämpa min ångest med fyra timmars effektivt läsande av boring kurslitteratur! yay for me!

Kram

Jag måste skärpa mig, måste lära mig att skriva varje dag. Det blir så jobbigt att skriva om en hel veckas bravader på en gång! Men nu gör jag det iaf.

Vi fick fint besök i onsdags. Det var mamma och Sara. Vi spelade spel och tog det lugnt. Torsdagen var lite mer hektisk. Jag sov hos Christian natten till torsdag så vi gick upp typ 9 och åkte hem till mig och åt mysig frulle med mamma och Sara. Sen bar det av till tornby för mamma kände sig generös och köpte skor till mig och sis. Därefter åkte jag och Christian på mini-roadtrip till Örebro där han skulle köpa en liten motor till bilens taklucka. Det var fan en konstig väg dit, inga stora vägar. Bara smala dåliga vägar mitt i skogen hela vägen fram... Men det var vackert från och till! På kvällen sen gick jag, mamma, Sofie och Sara på Yogi och käkade ASGOD mat! Vi måste ha varit hungriga för vi hann beställa, vänta på maten och äta upp inom en timma?! Med världens matkoma drog vi oss hemåt igen. Vi sprang på en gammal kompis till pappa, kort-björn. (Det finns en lång-björn också). Fast kort-björn var mycket längre och smalare än jag minns. Ni förstår att jag har inte träffat någon av björnarna på måånga år så jag minns dom säkert heelt annorlunda. Lång-björn var lång och smal och kort-björn var kort och lite tjock, men inte längre.. Aja, nog om björnarna! På Fredagen fick vi gå upp tidigt igen för kusinen Marcus tog studenten. Det var kallt och regnigt. På kvällen efter hans mottagning träffades jag, Sofie och Christian hemma hos mig och spelade spel o drack. Det var trevligt. Ännu en tidig dag på lördagen. Jag, mamma och Sara tog tåget till Stockholm kl 11 på morgonen. Det var jobbigt att pussas hej då med Christian. Kommer sakna honom! Lördagkväll var party. Min högstadieklass hade reunion, vi spelade rutan och käkade pizza =) Idag har jag sålt jordgubbar i Tullinge 12-18, det var kallt och regnigt. Blev kissnödig kl 14 typ, gick på toa 18.30 =S Nu sitter jag och tinar upp kropppen under en mysig filt med en varm dator i knät. Snart ska jag o pappa äta kvällsmat.

Hej då

Jag har tydligen lyckats dra på mig nån jävla prenumeration på ngt skitspel elle ngt på mobilen så dom har dargit 15 kr typ varje dag i en månad?!

Echovox Game 72720 hette det.. Det var krångligt att få tag på deras kundtjänst så nu lägger jag upp numret här så att folk som försöker googla på det kanske hittar det här på min lilla blogg.

Echovox Game kundtjänst = 08/40309962


Jävla hycklare!

Vi är nu inne på tredje och sista dagen av SOF, fan va det går fort! Planen var att köra hårt på torsdag, lugnt på fredag och hårdast på lördag.

I torsdags satt jag och pluggade lite medan Sofie och Malin skulle bli klara. Kvällen började bra med två förfester, dock utan musik på båda. På andra förfesten satt vi massa och spelade något roligt ordspel på fyllan =) När vi kom in på området gick det lite utför, både jag och Sofie blev illamående ganska fort så vi gick hem tidigare den kvällen. På området blev det tacotallrik med bränd köttfärs och bosses glass på dansgolvet.

Fredagen började väldigt segt, men jag var inte så värst bakis iaf.. Satte mig och pluggade lite när det fanns tid.. runt 8-9 på kvällen vi gick till campus där läx skulle lasta upp sitt bygge på flaket inför kårtegen. Lastbilarna var sega och massa krångel uppstod. Till slut blev dom klara så att vi kunda börja förfesta. Vi kom hem till Cris runt 22, äntligen kunde festen börja. Det var helt ok, ganska trevligt sådär. Dom satt alla o kollade på nån film från nån trance/house-fest i typ amsterdam eller ngt.. Det var sån musik hela förfesten =P Fyllan kom och vi gick sedan fulla och glada till området. Denna kväll blev askalas, barbafylla! Hanna dansade rysk polka för hela slanten varpå en kille dansar omkull mitt ciderglas som stod på marken =( haha! (OBS! det finns filmbevis som kanske åker upp på facebook). Kvällens höjdpunkt var när jag, Sofie och Hama stod på dansgolvet och hade skoj. En främling med kilt hade joinat oss och var väl trevlig o sådär. Rätt som det är ser jag att kilten också fungerar som tält. Fort som fan viskar jag i Sofies öra att kiltkillen hade stånd! Det var askul!! Han kallas inte längre kiltkillen. He's the STÅNDMAN aka ståndmannen.. Ståndmannen försökte dölja det väldigt uppenbara ståndet med platsmuggen han hade i händerna. HAHA! När stället stängde gick vi till statiol o köpte mat. Jag köpte en skagenmacka som jag hade tänkt käka till frulle som jag sen glömde lägga in i kylen när vi kom hem. (Jag åt den ändå imorse)

Lördag, alltså idag. Jävlar va trött och bakis jag är just nu! När jag vaknade kunde jag knappt öppna ögonen så svullna dom va, och mitt stackars huvud. Det var som 2 kilo mjöl som man försökte hålla uppe. Vi segade hemma en stund o sen blev det en promenad till gamla linköping för att kolla på kårtegen. Det var soligt och härligt. Vissa var riktigt bra o roliga! Nu ska jag, sofie och hong snart gå till affären och köpa mat. Första gången på tre dagar som vi ska laga hemmalagad mat =P Det blir nog inget plugg idag, för bakis! Ikväll ska jag göra allt jag kan föra att hålla energin uppe! Vi har krokodealat på karaoke ikväll, min röst är ganska paj just nu.. Men det blir kul, vi får glass. (bosses!)

På återseende!