Panikångest

Igår hade Julia födelsedagsfest så jag, gustav, lovisa, sara och julle tog sällskap ut till björkhagen. Allt var i sin ordning när vi kom dit, vi satt i soffan och fotade och chillade. Nån timme in i festen kände jag mig helt plötsligt ledsen och fick lite ångest, kände en klump i halsen och vände mig mot Lovisa och sa "det känns som att jag ska börja gråta", vilket jag några sekunder senare gör. Tårarna forsade ut, jag började hyperventilera och mitt hjärta slog så hårt att jag inte visste vad jag skulle göra av mig själv. Varpå Sara och Lovisa tar med mig ut och lugnar ner mig. När jag var relativt lugn igen frågade jag vad fan som hände och båda svarade i kör att jag antagligen precis hade fått en panikångest attack. Omtumlad och fortfarande med lite ångest i magen gick jag in igen och tog det lugnt. Någon timme senare satt jag i soffan med kroken och sven när jag plötsligt började hyperventilera igen. Denna gång kände jag mig helt skräckslagen och ännu en gång sprutade tårarna. Hjärtat slog så hårt att jag trodde att det skulle sprängas och hela jag var som förlamad, jag kunde inte röra på mig eller prata. Jag trodde att jag skulle dö. Alla försökte prata med mig men jag minns knappt vad dom sa och när jag försökte svara kunde jag inte. Jag kan aldrig förklara känslan jag hade, det var som alla intryck man får under en livstid pressades ihop och trycktes in i en på en gång.
När dom hade lyckats lugna ner mig följde kroken med mig hem och sov över, ville inte va ensam.

Det är det läskigaste jag har varit med om i hela mitt liv, jag vill aldrig vara med om det där igen!

Tack för att ni är världens finaste vänner!!!

Kommentarer
Postat av: Noija

Sådär ha ja fått några gånger, vet fotfarande inte varför. Men det läskiga är att det känns värre för varje gång man får det eftersom man vet vad som är på gång. Du måste lära dig att inte få panik när din panikångest är påväg för d blir bara ännu värre, förstår du vad jag menar. Det bästa att är att det nästan aldrig kommer :) det ordnar sei

2007-12-16 @ 15:19:43
URL: http://Noija.blogg.se
Postat av: Sara

åh, jag är verkligen uppriktigt ledsen över att du ska behöva vara med om det. Sådant är hemskt, när man plötsligt drabbas av panik utan att egentligen veta varför.
Jag var och pratade med någon om det, som berättade att det är kroppen som reagerar på saker du tidigare blivit rädd/upprörd över som sätter sig i din kropp och gör att du reagerar starkare än nödvändigt när något som påminner om det jobbiga händer. Så egentligen är det inget farligt, bara det att det är enormt obehagligt.

F.ö så skulle det vara trevligt att träffas snart igen.

2007-12-16 @ 16:48:00
URL: http://siigurt.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0