Haly

Idag när jag satt mitt uppe i kassan och räknade och hade mig fick jag ett samtal från min syster Sara. Hon berättade att vår gamla lärare Conny, som vi hade i grundskolan, har dött av en hjärtattack.

Min första reaktion var att börja gråta, och att Sara grät som en galning i telefonen fick mig inte direkt att hålla tillbaka på tårarna, så där satt jag med pengar och papper över hela bordet och bölade.

Nu har det gått några timmar och jag känner att jag inte har nån aning om hur jag ska känna, ena sekunden är det relativt lugnt men andra sekunden kan jag känna en stor klump i halsen igen. Jag hade honom som lärare under högstadiet och gick ut för 4 år sen, men har träffat på honom flera gånger sen dess på bland annat olika konserter osv, och varje gång jag har träffat honom har jag blivit så glad. Han har också verkat vara glad över att träffa mig igen. Så nu känner jag mig känslomässigt förvirrad.

Han var en grym lärare som alltid pratade på otroligt mycket på lektionerna och ofelbart halkade in på andra ämnen som var roligare att prata om. Han var som en rar gammal farbror/morfar/nalle! Jag minns många gånger när vi har pratat om honom, att vi alltid har lagt på en ödmjuk ton på rösten. Han var den slags människa man kunde säga "ååh, lilla Conny" om och alla fattade direkt vad man skulle tänka och känna.

I vilket fall som helst vill jag tillägna Conny det här inlägget.



Vila i frid, jag kommer alltid minnas dig som en grym person som alltid hade glimten i ögat!