Haly

Jag vill starta ett band, det har jag velat i många år. Jag har väl aldrig riktigt försökt, men nu är det dags!

Jag försöker just nu dra ihop ett band och har än så länge lyckats få med Sven och Gustav på kroken =) Vi har några tankar om vilka vi ska fråga mer.

Gustav och jag kom igår överens om att han skulle skriva en låt och jag en text och se vart det leder. För er som inte vet har jag aldrig någonsin lyckats skriva en text som jag är i närheten av nöjd med. Varje gång jag har skrivit en text, vilket är typ en gång vart annat år, har jag skämts så mycket över innehållet att jag har slängt den på en gång. Någonstans i livet har jag liksom slutat försöka. Men envis som jag är testade jag nu ännu en gång och lyckades!

Jag, Hanna Roettmarker, lyckades skriva en text som jag är så pass nöjd med att jag inte slängde den på en gång!

Så nu sitter jag här med tre halvfärdiga texter och ett stort leende på läpparna, glad över att jag äntligen lyckats få inspiration till att skriva något. Kan inte ärligt säga att det är dom bästa texterna som någonsin skrivits, men detta är en jävligt skön början!

Tack och adjö!

Ibland när jag går ut om nätterna för att röka blir jag rädd.

Jag gick nyss ut för att röka min sista cigg för dagen och när jag hade satt mig kände jag att jag den här gången var lite rädd. När jag hade satt mig var det tyst och stilla. Det var mörkt, precis som det är om natten. Det blåste väldigt mycket och det slog mig att vinden bidrog till min rädsla.

Varför är man rädd när det är mörkt och stilla ute och, framför allt, varför blir man mer rädd när det är riktigt vindigt ute?

Vad är det med mörkret och vinden som gör mig rädd? Skulle jag någon gång mitt på ljusa dagen gå ut för att röka, skulle jag inte känna mig rädd. Inte för fem öre. Och vinden, den skulle jag antagligen inte ens lägga en tanke på.


Är det någon som känner igen sig?

Igår var det temafest hos mig. =)

Tema: Personbyte

Kvällen var kul, pappa lagade mat, folk var kreativa och den obligatoriska leken var med, "jag har aldrig.."

Tack alla för att ni kom <3

Det händer ju ibland att man tänker tankar som "tänk om jag dör imorgon", men hur mycket känns det egentligen i kroppen när man får dom tankarna?  Hur troligt känns det att man bara skulle ha en dag kvar i livet? Utveckla den tanken, hur troligt eller verkligt känns det att man någon gång ska dö alls?

En vacker och solig eller kanske riktigt sunkig och regnig dag kommer just Du ha endast en dag kvar i livet, antagligen helt ovetande om detta faktum. Hur känns det att ha någon berätta det för dig? Visst är det så att den tanken helt enkelt inte kan sjunka in!

Jag kan inte säga att jag alltid har TÄNKT att jag ska leva tills jag är riktigt gammal och rynkig, däremot har jag väl tagit det för givet. Jag gissar att jag inte är ensam med att anta den saken. Det är konstigt att man tar för givet att man ska bli 90 år bara för att man KAN bli så gammal. Inte sant?



Av någon anledning blir jag alltid lika chockad av dom tankarna!




Ps. Självisk som jag är tänker jag dö först så att jag slipper smärtan av att förlora mina föräldrar, som för övrigt ska bli riktigt gamla, mina systrar och mina jävligt fina vänner. Ds

När jag gick ut för att röka för en stund sen kände jag ett "poff" under foten. Jag hörde det också! När jag tittade såg jag till min stora förvåning att jag nyss hade trampad sönder en snigel, Äckligt!

Jag sökte på google och gissar att det är en leopardsnigel. Under min jakt efter snigelns art råkade jag se en spindel på samma hemsida. Detta skrämde halvt ihjäl mig!!! Mitt hjärta bankar fortfarande brutalt hårt i bröstet på mig, även fast det var säkert fem minuter sen jag såg bilden på spindeln.

När jag såg bilden kände jag paniken krypa fram, kände gråten i halsen. Jag var tvungen att klicka bort sidan på en gång. Och nu sitter jag här med en puls på 300 och det bara kryper på hela kroppen. Min spindelfobi blir verkligen värre för varje dag som går.

Alla dör på olika sätt och jag tror fan inte att nån skulle bli förvånad om jag dog av en hjärtattack framkallad av en spindel!

Här sitter jag igen, i sängen med datorn i knät och huvudet utnämnt till veckans snorskål. Här sitter jag förkyld som en isbjörn kvällen innan THE themeparty.

Jag satt på bussen för några dagar sen när en så kallad "fjortis" klev på och satte sig framför mig. Mina tankar började vandra och jag började tänka på Sara, min yngre syster. Jag tänkte att om jag inte hade känt henne och HON hade klivit på en buss jag suttit på och satt sig framför mig hade jag nog antagit att hon är mer fjortis än hon är. Precis som jag antagligen tror om den där tjejen.

Hur som helst, mina tankar vandrade vidare. Jag tänkte på hur jag skulle se ut i Saras kläder och hur hon skulle kunna se ut i mina. Ladies and gentlemen, there we have it. Det var då och så jag kom på att jag måste ha en fest där vi gör just det!

Så om det inte vore för den unga tjejen, den så kallade fjortisen, hade jag kanske aldrig kommit på tanken att ha en fest.

---

Sitter fortfarande här som en isbjörn med en skål, full med snor, till huvud och tittar på min gamla sång- och scenisk-grupp när vi sjunger Hide and Seek. BRA jobbat av oss!

Är hemligheten att jag är hungrig? Nej, det har aldrig varit en hemlighet


Vet du?


Jag vet en sak. Jag vet att äta 5 apelsiner om dagen i en vecka inte ger dig annat än magknip och, i det här fallet, en förkylning! Förkylning, mina damer och herrar!

---

Jag fick just höra att jag är egocentrisk, att jag kan få en person att känna sig som luft i min närvaro.

Fick plötsligt känslan av att gå riktigt snabbt och helt plötsligt krocka med en vägg gjord av gelé och fastna där

Ja, man börjar ju fundera.
Visst kan jag prata mycket och det händer ett flertal gånger per dag, som nu, att jag pratar om mig själv, mitt hår, min vardag. Hur mycket vet jag inte, det är så svårt att hålla reda på sig själv. inte sant?


Är jag egocentrisk? Är det en negativ sak? Behöver det nödvändigtvis betyda att jag inte bryr mig om andra? Jag vet att jag bryr mig om många männskor, frågan är väl kanske, visar jag det?

Vafan, det här gjorde väl inte min dag precis!

-Bajs

"Du, hanna, Skall ge dig ett tips. Problemet med dig, vet du vad det är? Och jag vill inte låta överlägsen eller göra dig ledsen på något sätt. Men något som stör mig är att allt i din värld alltid handlar om DIG, det är inte så kul att umgås med någon som ENDAST talar om sig själv. Du behöver nog ändra på det...."

Här sitter jag i min säng med en förkylning på väg. Attans!

Jag har precis mailat Nicola och tackat nej till jobbet. Jag tackade nej till jobbet. Varför?

Jo, jag har varit tveksam och jag har hela livet på mig så varför stressa mig in i något jag inte är helt säker på. Det finns många konsekvenser med att ta just det här au pairjobbet, eftersom att det är svart har jag ju ingen försäkring, får heller inga referenser eller meriter.

Nu har jag bestämt mig för att söka ett jobb här, börja ta sånglektioner igen och sen får jag se när jag känner mig helt säkert på att jobba som au pair. Kanske i januari eller så.


Snälla säg att jag var klok att ta det beslutet!

Jag skulle ha bokat flygbiljetten till England förlänge sen men har ännu inte gjort det och nu är det flyget, jag har planerat att ta, svindyrt. Kuken!

Fick just ett mail av Nicola, mamman i familjen jag ska jobba hos. Hon undrar om jag har bokat biljetten och om jag isf kommer på söndag. Hon skrev också att om jag inte är intresserad måste jag säga till så att hon kan fixa ngn annan.

Det fick mig att fundera... Blev plötsligt så tveksam och rädd. Ångest!!

En stor del av mig vill verkligen åka iväg och jobba med barnen, och tanken att inte ta jobbet, att stanna hemma och söka jobb här, ger mig stor ångest.

En annan del av mig vill bara stanna hemma och vara trygg och säker med mina vänner och min familj. Den delen av mig får ångest när jag tänker på att åka iväg. Den delen av mig känner samma känsla jag hade i Cypern. Och den känslan, mina vänner, är inte trevlig!

Vafan!

Jag vill inte stanna här och ta ett sunkigt jobb och fortsätta min långtråkiga och gråa vardag, jag vill inte fega ur, jag vill inte "svika" mig själv och göra mig själv besviken genom att inte ta chanserna/riskerna med att åka.

Jag vill ju åka iväg, jobba med barn, lära känna nya människor, jobba i ett helt annat land. Varför vill jag det? Vill jag rymma iväg från min gråa vardag eller vill jag bara uppleva något nytt och spännande? Är det kanske samma sak?



Ska jag kanske bara stanna hemma och börja jobba på ngt vanligt, tråkigt, jobb och börja ta mina älskade sångelektioner och satsa på att starta ett band och satsa på att flytta hemifrån och jobba som au pair senare i livet?

eller

Ska jag ta chanserna/riskerna och åka dit om en vecka och ta musiken senare? Om det suger, om känslorna från Cypern kryper fram, kan jag ju bara åka hem. right?

Vad ska jag göra med mitt liv egentligen?

Jag har lekt med Sanna idag. Det resulterade i picknick i kungsträdgården och en lång visit på STEG. Det var länge sen vi träffades sist, Sanna och jag dvs. Hanna "miss no life 2007" Roettmarker och STEG har väl träffats ett par gånger sen studenten... Anywhooo, det var riktigt trevligt att träffa Sanna igen =)

Dagen fortsatte på röda linjen mot gärdet och Mr Sven. Tv-tittande och degande i den obligatoriskt obäddade sängen kallade. Så fick det bli!


Gårdagen då, eller ska jag säga gårnatten. Finns ens det ordet?!

Det sägs ju att man lär sig något nytt varje dag.
Jag trodde att apelsiner var nyttigt och vi vet ju alla att det är fruktansvärt gott om inte annat. Igårkväll- och natt tryckte jag i mig 7 apelsiner. Och ni kan lita på mig och alla andra apelsinmissbrukare där ute när jag säger; att nyttigt det är det säkert, men inte fan borde en levande varelse någonsin trycka i sig så mycket c-vitamin på en gång, NÅGONSIN!

Magknip, det ska gudarna veta.

Och ja mamma, nu vet du var apelsinerna tog vägen.


Peace!

Jaha. Helgen har varit kul! Jag var på en studentfest med Ida, cesar, Binnie, Magda, Jonny, Jake, Gusten och Silber. Vi alla (förutom cesar) var helt ovetande om att temat för festen var "sand", så vi kände oss lite utstickande. Det trodde man inte när man gick hemifrån, att man någonin skulle sticka ut med sin mainstreema look bland en massa sheikher.

Den natten sov jag hos Jonny, vi kom hem till honom runt 5 på morgonen och börjafe göra varma mackor, just like the old days! Vi gick upp runt 12 och åkte till hans mormor för att äta lunch, just like the old days! Det var jätte trevligt, som jag har saknat karlenska piroger och Jonnys mormor!

Samma kväll var det middag hemma hos Ida. Cesar och Zanna var där. Jag hade med mig kladdkaka som nästan inte var kladdig, det sög! Men utöver kladdkakan var kvällen mycket mysig =) Ida och Cesa följde mig til nattbussen, vi pratade om våldtäckter och annat. Jag tog bussen till Flaggplan och gick hem till Gustav där han och jag tittade/somnade till Team America.

Morgonen blev pasta med ost- och skinksås och en halv film, sen kom pappa med bilen och vi begav oss hemåt med sushi i mitt knä. Visiten hos pappa var väldigt trevlig!! Sushi och simpsonsintervjuer. Jag har en så rolig pappa! (Dom som känner min far vet exakt hur konversationen nedan låter =P)

Ubbe: "vill du ha kaffe"
Jag: "Nej tack, jag dricker inte kaffe"
Ubbe på sättet bara han kan: "Dricker inte kaffe"
Jag: "Nej"

Urban går ut i köket och kommer tillbaka 5 minuter senare med en kopp thé och kex och ost.

Ubbe: "Men thé dricker du vl iaf"
Jag: "Nä, men tack ändå"
Ubbe, verkligen på sättet bara han kan: "jooooo, det är klart att du dricker thé"
Jag: "haha, nej pappa, jag dricker inte thé"
Ubbe: "Dricker du varken thé eller kaffe"
Jag: "Nope, men tack ändå!"
Ubbe: "jooooo, det är klart du gör"

OSV...

Mamma kom hem igår från Grekland och tro det eller ej men hon är brun?! Jag har faktiskt saknat henne under veckan!! Fick fina presenter =D Tre fina armband, en parfym och goodis =) Ett  av armbanden skyddar mot onda ögat, i really like it! Tack mammie

Kroken kom förbi igårkväll, vi kollade på simpsonsintervjuer, en andra gång för mig. Sen var jag tvungen att kicka ut min kära vän kl 23.

Fortsättningen på kvällen visade sig bli lång för min del, det blev en hel del top model och that 70's show för min del, helt plötsligt var kl halv 7 och jag gick ut till köket för att äta frukost med familjen. Gick sen och la mig kl 8 =S Och här sitter jag nu i sängen, hungrig som ett svin med datorn i knät. Tänkte nu försöka ta tag i mitt liv och laga mat. Kanke skaffa mig ett jobb och klippa mig. Over and out.

Miss no life 2007

Om du vill fira mitt nittonde år här på jorden kanske du får det.

Jag åker ju som sagt till England och jobbar snart, och som dom flesta också vet fyller jag också snart år.
Familjen åker till Frankrike på semester samma vecka som jag fyller år och då har jag två val, stanna kvar ensam i deras hus eller åka hem.

Ensam i hus i ett land lär jag känner ingen, hem och festa med vänner, ensam i hus i ett land där jag känner ingen, hem och festa med vänner..

Jaja. Jag uppdaterar er när jag vet hur det blir! Det beror på hur billiga flygresorna är just då.



Grattis i förskott Hanna

Som inte alla vet har jag ju sökt jobb som au pair i England och fått ett jobb som jag har tackat ja till.
Som inte heller alla vet, sitter jag lite i smyg och funderar på om jag verkligen vågar/vill/borde åka dit just nu och jobba. Men som alla garanterat borde veta nu, eftersom att ni nyss läste det, har jag ju redan tackat ja till jobbet, så jag har bestämt mig för att le och hålla käften och köra på!

Det är en familj som bor i Uppingham, en liiiten stad inte allt för långt bort från london, som består av en mamma, en pappa och deras två barn. Isabella 3½ år och Archie 5 år. Pappan jobbar borta och är bara hemma på helger och det är därför dom behöver mig.

Om allt går som det borde, stannar jag där till slutet av Juni. Fast jag kommer självklart hem på lov och så. Om saker inte går som det borde, cypern cypern cypern, antar jag att jag kommer hem tidigare än så....



Som det ser ut nu åker jag 14 Oktober, kommer du sakna mig? Jag kommer sakna dig!

Igår var jag hos tandläkaren. Det måste ha varit länge sen sist för jag hade helt glömt bort hur plågsamt det är där borta!

Först ska man stoppa in en stor, konstig, vass grej i munnen och bita ihop så att man får kväljningar och köttsår i käften. Sen ska dom känna på tänderna med en jävla krok så att det gnisslar i hela huvet och självklart måste dom absolut, nödvändigtvis, slita och dra i ens kinder samtidigt. Och om borren åker fram, då jävlar är det kalas på tandläkarmottagningen! Då sitter det minst TVÅ läkare där med masker för ansiktet och bara tittar ner på dig. Och även fast jag inte ser, så VEEET jag att dom sitter med fula flin under maskerna. Så det så.
När borren åker fram har man helt plötsligt trettio föremål i käften plus fyra händer som sliter i ens ansikte. Och den där suga-upp-vätska-spiralen som brottas med ens tunga under hela borrningen suger ju aldrig upp nån jävla vätska så där ligger man med en sjö i munnen och försöker tvinga ens sväljreflexer att hålla ihop tills dom har borrat klart nån jävla gång. När man äntligen är klar sopar man golvet med kinderna och funderar på vilken smak som är värst, smutset från golvet eller banansmaken.



Ps. Har ni tänkt på att dom alltid frågar en frågor när man ligger där med tusen olika föremål i munnen och faktiskt förväntar sig att man ska kunna svara?!

Jag undrar om tandläkare nånsin går på tandläkarundersökningar...

Jag har precis betalat 155 kr för att:

• kissa i en kopp och sedan höra en sköterska berätta att inget är fel på mig
• låta en sköterska kolla i min mun och säga att det är lite svullet men att det går ner
• Och slutligen, låta en sköterska känna på en av mina leverfläckar för att sen höra henne säga att det inte är någon fara så länge det inte har varit irriterat eller gjort ont.

Det var inget jag kunde lista ut själv

Jag slutar röka vilket innebär att jag har stängt in mig här hemma för att inte komma åt några cigg.

Det är tråkigt här hemma, vilket gör att jag vill röka för att få tiden att gå.

Men jag har inga cigg att fördriva tiden med och det gör mig frustrerad eftersom att jag är röksugen.

Jag tar vanligtvis en cigg när jag vill slippa frustrationen och just nu är jag en frustrerad rökare UTAN cigg att röka bort frustrationen med, vilket gör mig MER frustrerad vilket i sin tur gör mig MER röksugen.


Om något annat, god forbid, skulle komma ivägen och göra mig ledsen, arg, irriterad eller frustrerad känner jag bara att jag vill skjuta mig själv eller alternativt det/den som har kommit ivägen.


SKJUT MIG, skjut vårdcentralen, skjut urinvägsinfektion, skjut väntetid, skjut Chris, skjut Englandsresan, skjut vinter, skjut au pair-jobbet!

Hej hej Allihopa.

Jag heter Hanna och jag är alkoholist. (alla i kör: Hej Hanna)
Jag är ny här på blogg.se och jag tänkte, som alla andra i sverige, starta en blogg...

Varför? Ja, alla har ju olika anledningar till varför dom startar sin blogg, vissa gör det bara för att, vissa gör det bara för att och sen finns det folk som gör det bara för att. Jag gör det till viss del bara för att, men jag har faktiskt, tro det eller ej, en annan liiiten anledning.

Jag åker till England 14 Oktober och jobbar som Au Pair och tänkte därför försöka föra en blogg så att folk kan läsa om hur det går, hur jag mår och var jag står.

Så alla mina blogg- och icke bloggskrivande vänner.

Enjoy!



Ps. Jag är inte alkoholist, jag bara skoja!