Linköping

Jag sökte komvux till hösten i Linköping för ett tag sen, fick svar idag... Jag kom in! Det tog mig många telefonsamtal och folkbokföringar mm. för att ens va behörig där, men in kom jag! =)

Bara nån timma efter jag fått ett svar sa jag, faktiskt med klumpen i halsen, upp mig. Så nu har jag två veckor och två dagar kvar på jobbet =S Sen blir det semester ett tag innan skolan börjar 14 Augusti.

Min första vecka kommer Peter och hälsar på i några dagar, myys! Sen går det typ en vecka, där jag ska packa ihop allt, innan jag drar iväg på familjesemester med, tro det eller ej, min familj. Det blir förhoppningsvis en stuga nånstans eller kanske farfars ö? Några dagar efter det åker jag och Sofie till Grekland i en vecka =D Mycket sol, bad, alkohol, foto, upplevelse och lycka! Väl hemma från solen ska jag nog rätt snabbt åka ner till Linköping och börja packa upp mitt liv. Efter det är det bara drygt en vecka kvar tills skolan börjar =)

Det känns både kul och ledsamt alltihopa. Jag är så glad men samtidigt skiträdd för vad som komma skall! Jag saknar verkligen Linköping och varje gång jag har varit där nere och hälsat på mina systrar har jag känt att jag bara vill stanna, men nu när det verkligen händer blir jag ganska rädd. Jag ska flytta ifrån alla mina vänner och halva min familj och börja om på nytt, igen... Får faktiskt en klump i halsen när jag tänker på att lämna allt jag har här, samtidigt som jag blir glad när jag tänker på vad jag ska uppleva och hitta där nere. Kluven är väl ordet.


Dom som är på riktigt finns kvar.


Adore me!

please, adore me!


Helgen har varit askalas med Malin och Mathias. Tequila med apelsinmarmelad i brist på citron, ölpaket på huvudet, badtur på ekerö med god pizza, bilturer med hög musik och skrikande ungdomar i takluckan. Mer dans och fylla till folket!

Not for long...

Tillbaka till verkligheten där vuxenskämt och leende på olyckliga människors läppar väntar. Jag vill ha semester, jag vill flytta till det gamla som nu ska bli nytt igen, jag vill pussas och vara säker på att personen vars läppar jag vill pussa vill ge mig det tillbaka. Jag vill sluta känna mig emo när jag öppnar mig genom att slå mina fingrar på små knappar som formar en text på en hemsida ingen besöker. Jag vill sluta bli besatt av saker och slippa förvandla allt fint till sten.



Why can't everything i touch turn to gold instead?





Prutt, och med det avslutar jag detta inlägg

RSS 2.0