Klagomur
Man är väl aldrig nöjd... eller?
När jag flyttade från Stockholm till Linköping med målet att studera till lärare var jag först tvungen att ta en omväg via komvux. Bläää, btw! Jag flyttade ifrån alla mina vänner till en stad där de enda vännerna jag hade kvar från förr var mina systrar. Jag blev väldigt uttråkad och understimulerad och mådde rätt dåligt. Jag klagade varje dag över att jag inte hade något att göra. Hoppades hela tiden att mina systrar inte hade något att göra så att de kunde umgås med mig. En vardag utan vänner, för lite pengar och inget att göra resulterade i en glåmig, deppig och mullig soffpotatis-Hanna.
Nu har jag äntligen klarat av komvux och pluggar andra terminen på lärarprogrammet. Jag har börjat sjunga i en kör, Lihtösen, och har också precis fått jobb på McDonalds. Plötsligt har jag ingen tid eller ork kvar och känner såklart stress över det.
Jag tänker så ofta på alla ensamstående mammor jag har träffat sen jag började plugga. Hur hinner dom med allt? Hur hinner man ta hand om sig själv, sitt/sina barn, plugga, jobba extra, ha någon slags egentid/hobby OCH sköta hemmet.. Jag har fan ingen aning.
Jag har plugg, extrajobb, kör, mig och hushåll att ta hand om och jag gör inte ens allt jag borde av detta men ändå känns det som att tiden inte räcker till. Blir skitstressad! Jag är kanske inte skapad för att ha för många bollar i luften.. Känns som att alla mina vänner är skitduktiga och gör allt som dom borde och ändå har massa tid över för att slappna av och ha roligt..
Nu ska jag hoppa i säng så att jag kan vakna pigg imorn kl 7. Ska försöka dämpa min ångest med fyra timmars effektivt läsande av boring kurslitteratur! yay for me!
Kram
När jag flyttade från Stockholm till Linköping med målet att studera till lärare var jag först tvungen att ta en omväg via komvux. Bläää, btw! Jag flyttade ifrån alla mina vänner till en stad där de enda vännerna jag hade kvar från förr var mina systrar. Jag blev väldigt uttråkad och understimulerad och mådde rätt dåligt. Jag klagade varje dag över att jag inte hade något att göra. Hoppades hela tiden att mina systrar inte hade något att göra så att de kunde umgås med mig. En vardag utan vänner, för lite pengar och inget att göra resulterade i en glåmig, deppig och mullig soffpotatis-Hanna.
Nu har jag äntligen klarat av komvux och pluggar andra terminen på lärarprogrammet. Jag har börjat sjunga i en kör, Lihtösen, och har också precis fått jobb på McDonalds. Plötsligt har jag ingen tid eller ork kvar och känner såklart stress över det.
Jag tänker så ofta på alla ensamstående mammor jag har träffat sen jag började plugga. Hur hinner dom med allt? Hur hinner man ta hand om sig själv, sitt/sina barn, plugga, jobba extra, ha någon slags egentid/hobby OCH sköta hemmet.. Jag har fan ingen aning.
Jag har plugg, extrajobb, kör, mig och hushåll att ta hand om och jag gör inte ens allt jag borde av detta men ändå känns det som att tiden inte räcker till. Blir skitstressad! Jag är kanske inte skapad för att ha för många bollar i luften.. Känns som att alla mina vänner är skitduktiga och gör allt som dom borde och ändå har massa tid över för att slappna av och ha roligt..
Nu ska jag hoppa i säng så att jag kan vakna pigg imorn kl 7. Ska försöka dämpa min ångest med fyra timmars effektivt läsande av boring kurslitteratur! yay for me!
Kram
Kommentarer
Trackback
