Att jag aldrig lär mig
Idag fick jag inspiration till två saker: Att skriva i bloggen och att skaffa barn. Eftersom att det sistnämda kräver x antal månader valde jag det första.
Under dagen har jag varit nästan totalt värdelös och åstakommit två vettiga saker. Jag lagade lunch åt mig och min älskade och plockade sedan in i diskmaskinen. Resten av dagen har spenderats genom att läsa korvasbloggen. Vilken gav mig inspirationen att skriva lite i min egen blogg (om jag får kalla den det). Någonstans mellan det vettiga och det ovettiga, men än så underbara, lyckades jag bli arg och ta sönder vår (läs Christians) skrivbordsstol. Något han inte än är medveten om. Hur kan man lyckas med en sån sak undrar han snart nog. Ja, det undrar jag med!
Som vissa kanske vet så har jag en tendens att smälla/kasta/slå i saker när jag blir tillräckligt förbannad. Oftast blir det att jag slänger mobilen i soffan eller sängen. Kanske åker någon dörr igen. Min ilska ger mig sällan känslan av ren ilska. Jag känner mig oftast bara jävligt frustrerad! Frustrationen ligger inte långt ifrån gråten vilket oftast gör mig mer arg och frustrerad. (För vem vill börja tjuta och snyfta inför folk när allt man vill är att verka tuff och stark och arg.) Men eftersom att jag antagligen har någon slags klantgen i mig, alternativt någon oturlig förbannelse, så lyckas jag 9 av 10 gånger ta sönder det jag smäller/kasta/slår i. Att jag aldrig lär mig.
Snart kommer Christian hem och frågar mig varför skrivbordsstolen ligger på golvet. Då får jag väl skämmas lite. Men jag tror att den går att limma ihop. Det var bara ett av hjulen som sprack och lossnade.
Under dagen har jag varit nästan totalt värdelös och åstakommit två vettiga saker. Jag lagade lunch åt mig och min älskade och plockade sedan in i diskmaskinen. Resten av dagen har spenderats genom att läsa korvasbloggen. Vilken gav mig inspirationen att skriva lite i min egen blogg (om jag får kalla den det). Någonstans mellan det vettiga och det ovettiga, men än så underbara, lyckades jag bli arg och ta sönder vår (läs Christians) skrivbordsstol. Något han inte än är medveten om. Hur kan man lyckas med en sån sak undrar han snart nog. Ja, det undrar jag med!
Som vissa kanske vet så har jag en tendens att smälla/kasta/slå i saker när jag blir tillräckligt förbannad. Oftast blir det att jag slänger mobilen i soffan eller sängen. Kanske åker någon dörr igen. Min ilska ger mig sällan känslan av ren ilska. Jag känner mig oftast bara jävligt frustrerad! Frustrationen ligger inte långt ifrån gråten vilket oftast gör mig mer arg och frustrerad. (För vem vill börja tjuta och snyfta inför folk när allt man vill är att verka tuff och stark och arg.) Men eftersom att jag antagligen har någon slags klantgen i mig, alternativt någon oturlig förbannelse, så lyckas jag 9 av 10 gånger ta sönder det jag smäller/kasta/slår i. Att jag aldrig lär mig.
Snart kommer Christian hem och frågar mig varför skrivbordsstolen ligger på golvet. Då får jag väl skämmas lite. Men jag tror att den går att limma ihop. Det var bara ett av hjulen som sprack och lossnade.
Kommentarer
Trackback
